Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Under ytan
Ligger fröet
Vilar, väntar

All potential
Inristad
I sin DNA

Liksom du

Jag tycker att det är skönt att använda fröet som metafor för oss människor.

Den säger att vi kan vila i att vi redan har allt inom oss. Att vi kan sluta pusha och pressa fram resultat. Att vi istället kärleksfullt kan vårda det som vi har. Oss själva.

Ge näring, solsken och vatten till det som vi har och till det som vi längtar. Så att det kan få djupa rötter. Så att fröet, när tiden är mogen, kan ta sig upp mot ljuset och visa sina skira vackra blad.

All växt och förändring tar tid. Ibland har vi så bråttom och glömmer att tiden under ytan är lika viktig som den synliga delen ovanför. Vi kanske till och med ger upp våra drömmar för att vi tror att det inte händer något.

Kanske kastar vi in handduken precis innan genombrottet kommer för att vi glömt att allt tar tid att gro.

Vad vill du plantera och vårda så att det kan få blomstra i ditt liv?

Annonser

Jag är en sån…

Jag är en sån där som vill mycket.

Jag vill upptäcka, uppleva, uttrycka. Helst på en gång eller redan igår. En brinnande längtan som driver mig framåt. En längtan efter att vara allt jag kan vara.

Ibland önskar jag att jag var en sån som ville se på TV och vara nöjd med det. Bara för att det verkar vara så normalt och skönt.

Men jag vet att det inte är jag. Och jag börjar känna en allt större acceptans för den här underbara människan som är jag. Känslig, målmedveten, lite galen och väldigt kärleksfull.

Nu ska jag dansa – med mina amerikanska företagarsystrar – över skype. 🙂

Var lite galen

Livet är kort

 

Hoppa

Dansa

Spela på din trumma

 

Väsnas

Älska

Skratta tills du kiknar

 

Gråt

Tills inga tårar står att finnas

 

Flyg högt

Om du önskar

Spring fort eller vandra varsamt

 

Gör DET som får dig att brinna mitt barn

 

Jag lovar

Att älska dig

Alltid

Jag har funderat på det här med att vara företagare eller kombinatör, som det så fint heter när man både har företag och är anställd, och om det är det jag är.

Egentligen.

Jag skulle nog allra helst vilja kalla mig livskonstnär. Kan jag  göra det?

Ibland skapar jag livskonst i mitt företag, ibland i min anställning.

Ofta i livet självt eftersom jag hela tiden jobbar med att skapa mitt eget liv.

För livet och hur vi kan leva det på bästa sätt är nog mitt största intresse:

Jag vill leva livslevande i allt som är.

Jag vill leva sant och utan förbehåll.

Jag vill leva på ett sätt så att jag bidrar till andra.

Jag vill leva ett liv som är fullt av njutning, av mening och av sådant som får mig att må gott.

Det är en konst som jag ständigt övar och utövar.

Till Kirsi min coach….
Vägledande fyr
Sorterar livets spektra
Oavsett väder
/AHJ

Jag skapar också livskonst i mitt företag Blissum där jag har förmånen att vara en katalysator för människor som har modet att förändra sina liv.

Där handlar det om konsten att möta människor där de är.

Det handlar om konsten att ställa frågor, vägleda och kasta ljus på det som de inte själva ser.

Allt för att de ska få kraften att kan måla sitt liv från sitt innersta. För att livet ska kännas skönt, utvecklande, meningsfullt och närande. Också när det stormar.

Min livskonst i andras liv handlar också om att så frön.

Frön i form av ord som kan gro i deras mylla och hitta en betydelse som skapar växtkraft och blir en del av deras egen färgpalett som de målar livet med.

Som anställd kommunikationsstrateg arbetar jag som skapare av ord och bilder som ger liv till en hel organisation eller ett projekt.

Men också med konsten att få andra att växa i sin kommunikation.

Nog borde det kvalificera mig till titeln livskonstnär. Eller vad säger du?

Och vad skulle du kalla dig om du fick välja alldeles fritt?

Ta 4 minuter av din tid och lyssna på värdefulla, insiktsfulla och ögonöppnande ord från Bob Hansson, författare och poet.

Bob Hansson i tankar för dagen

Eller läs på hans blogg http://blogg.passagen.se/bobhansson/

Jag önskar vi hade ett samhälle byggt på mer av det villkorslösa….

Nu är tiden kommen
Vad väntar du på?

Det är dags
Att låta din inre skönhet lysa
Att ta plats på denna jord
Att glädjas, att lyckas
Sopa bort alla hinder

Det är dags att Blissera!
Nu

Släpp fram kraften inom dig
Visa den för världen
Den finns alltid där
Så låt den komma ut
Bli ett strålkastarljus
Ett fyrtorn som visar vägen

Blissera!
Nu.

Du har gömt dig tillräckligt länge
Bakom måsten och borden
Förringat dig själv
Till vilken nytta?
Du är här för att lysa
För att dela dina gåvor

Det är dags att Blissera!
Nu.

Känn din längtan
Den leder dig fram
Liksom bubblande skratt, lycka
Skapa en ny identitet
Av ljus och kärlek
Som alltid funnits

Blissera!
Nu.

 

Lämnade min 5-åriga son Isaac på dagis i morse och han ville att jag skulle läsa en saga innan jag sa hej då. Idag hade jag gott om tid och vi satte oss ner för att läsa om roliga monster. En av hans dagiskompisar satte sig med oss och vi hade en mysig stund.

Numera läser jag en saga innan jag går en gång i veckan ungefär, men det fanns en tid när Isaac ville att jag skulle läsa varje morgon. Det gjorde honom lugn, trygg och överlämningen blev så mycket smidigare för oss båda.

Idag när jag läst sagan och var på väg ut stannade en dagiskompis mig och frågade:

– Varför läser du saga för Isaac?
– För att Isaac ville och jag hade tid., svarade jag.
– Men varför har du alltid tid? frågade flickan storögt

Jag antar att hon sett mig läsa saga ett antal gånger genom åren. Kanske till och med varit en av dem som suttit med.

– För att jag ordnat det så med mitt jobb så att jag har tid, svarade jag.

– Jag önskar att min mamma också kunde göra det, sa hon då med allvarlig min.

Det var lite hjärtskärande och samtidigt kände jag mig så glad och nöjd över de val som jag gjort. Val som gör att jag har tid. Oftast i varje fall.

Det innebär att jag väljer bort annat. Som till exempel dyra utlandsresor med mina barn. Just nu i varje fall. Istället tänker jag att det är mer värt att ha vardagstid. Små stunder. Ofta. Som förhoppningsvis finns som ett pärlband av kärlek runt mina barn.

Oj, vad jag låter pretentiös… men det gör inget. Just nu känner jag mig upplyft av den villkorslösa moderskärleken (och tänker trotsa andra stunder när jag känner mig som en sur tjatmoster och annat).

Just nu känner jag mig som en av världens bästa mammor! Och jag ska njuta av det!

Bild